Ikväll känner jag mig ledsen. Vet egentligen inte varför. Gick ju bra på smärtenheten idag. Även om jag fortfarande är lite ställd över hur illa det var med känselbortfall, trasig ansiktsnerv och min balans. Kände mig positivt inställd till den här rehaben när jag åkte därifrån idag men sen ikväll när jag var ute och gick så började jag tänka på livet. På mig. På allt. Och så bara sköljde ledsamheten över mig.
Jag är så less på allt. Så less på att vara sjuk. Orkar inte med det här. Vet inte om jag har kraft och ork med smärt och hörselrehabilitering. Jag vill bara spola fram tiden så allt är över och jag kan få tillbaka mitt liv.
Mitt liv är verkligen deprimerande ibland. Inte konstigt att man blir ledsen. Kommer jag någonsin må helt bra igen? Helt frisk blir jag ju såklart inte. Det vet jag. Har Ménières. Är döv på ena örat. Har kronisk tinnitus. Bara ett fungerande balansorgan.
Men kommer jag må bättre? Kommer det mörka försvinna? Trycket över bröstet?Kommer känselbortfallen gå tillbaks eller är det bestående? Kommer min balans bli bättre? Kommer jag alltid behöva vara rädd att ramla? Hjärntröttheten, kommer den att minska? Kommer jag kunna lära mig leva med tinnitus? Kommer jag kunna acceptera en hörapparat? Vågar jag tro på att smärtan kommer försvinna?
Vågar jag hoppas på att jag en dag kan säga:
Jag mår bra!
Jag vill mår bra. Men min kraft är slut till att orka försöka. Vill inte mer. Vill inte gå på fler läkarbesök. Vill inte äta medicin. Vill inte ta sprutor. Vill inte ha hörapparat.
Som sagt, ledsen ikväll. Imorgon känns det säkert bättre igen. Hoppas!
Nu har jag tagit min nya medicin. Ligger nerbäddad. Ska försöka sova. Ska bli spännande och se om det blir svårt att komma upp imorgon. Min syrra tar examen så jag ska in på det i Kalmarsalen. En fika på stan. Sen examensfest på em/kvällen.
Den här lilla trollungen får mig alltid att le. Hur jobbigt livet än känns. Det är ju bara att titta på henne så blir man glad. Eller hur?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar