Jag har fått diagnosen Ménières.

Det är en sjukdom som har tagit över mitt liv.
Yrsel, kräkningar, dålig balans, ostadig, dropattacks, hörselförlust och tinnitus.
En diagnos som är svår att acceptera, en sjukdom smärtsam att hantera och ett handikapp jag måste lära mig att leva med.
Den här bloggen handlar om min vardag och mitt liv med Mr Ménières, Herr Kräk och Prins Tinnitus.

fredag 25 maj 2018

Mallas potatissallad 

Vilket väder vi har. Jag är nästan lite chockad. Kan det vara så här bra? Och kommer det fortsätta så här. Är det sommar nu?

Ja. Idag åkte jeansshortsen på. Då är det sommar. 


Och Kalmar blev året sommarstad. Igen. Underbart.


Alltså...kan jag ha drivit ut lite negativitet med salvian? Nääää, det kan inte funka. Omöjligt. Honus pokus ju. Eller? Jar har känt mig mer glad idag. Harmonisk. Måste bero på vädret ...eller nåt. Har nog faktiskt inte tänkt enda negativ tanke idag. Jo kanske nåt. Men det har ändå inte varit så mörkt. Har nästan känt mig lite sprudlande idag. Jag vet. Helt sjukt. Vad händer?

Men men. Snart pms igen. Det är ju onödigt att vara glad för länge. 

En bra dag idag alltså. Inte helt perfekt. Men inte operfekt heller. Bra helt enkelt.  Tillräckligt bra för att jag ska känns ett lugn i kroppen. Förutom då att jag höll på att trilla nyss. Inne på toan. Läskigt. Inte yr på nåt vis. Mer ostadig. Som att jag vore full. Men jag har bara druckit Trocadero ikväll. 

Det liksom kopplar inte mellan tankarna och rörelser. Förstår ni hur jag menar. Jag tänker att jag ska gå eller röra på mig. Och försöker. Men kroppen är still. Helt stum. Skum känsla. 

Kom ut alldeles skakig och darrig till Micke. Hjärtklappning. Blir ju så rädd. 

Men inga negativa tankar. Allt blir bra. Det var inte så farligt. Jag ramlade ju inte. Och nu ligger jag nerbäddad med mjukt underlag. 

Ikväll har tant tagit på sig den härliga bettskenan oxå så att jag inte ska ligga och bita ihop käkarna. Får se om jag kan sova med den. Vet att jag inte gillade det förut. Var ett tag sedan jag hade den nu men då tyckte jag den spände så runt tänderna. 

Förmodligen så gav jag det inte en chans. Värt att pröva en gång till. Spänner och biter ihop så mycket att när jag vaknar på morgonen kan jag knappt öppna munnen. Biter väl snart sönder varenda tand oxå. 

Idag gjorde jag min potatissallad till middagen. Den är sååå god. 

Tog nypotatis som var kvar sedan middagen igår. Kokta med skal på. Delade dom på mitten. La i en skål. 

I en annan bunke blandade jag creme fraiche, purjolök, gräslök, äppelbitar, senap( sötstark) och så lite chilisås. Och salt o peppar. 

Blanda ihop det och häll sedan över potatisen. Gegga ihop allt. 

Gör den gärna några timmar innan den ska serveras så den hinner stå i kylen och fluffa till sig. 

Edit

Nu ska jag sova. 

Imorgon Lindsdalsdagen. Ska dit och titta en runda. Passa Malva en stund. Hänga i trädgården lite. Kanske gå till lekplatsen. 

Sen imorgon kväll är det kalas för min fina son. Han fyller 24 år i nästa vecka. Jisses. Jag klämde ju nyss ut honom. Eller klämde och klämde. Jag hann knappt blinka. Eller krysta. 2-3 krystningar och 10 min senare var han ute. Det sa bara sviiisch. Dom var tvugna att ta honom med tång. Navelsträngen runt halsen. Dåliga hjärtljud och andades inte. Och så var han sååå liten och pluttig. Han kommer alltid vara liten för mig. Mammas lilla pojk. 

Jag vet att alla föräldrar älskar sina barn. Men jag älskar nog ändå mina lite mer. ❤️ Fast precis så tänker väl alla andra föräldrar oxå. Att dom älskar sina barn mest. Alla normala förändrar iaf. 

Sov gott 🌸


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar