Jag har fått diagnosen Ménières.

Det är en sjukdom som har tagit över mitt liv.
Yrsel, kräkningar, dålig balans, ostadig, dropattacks, hörselförlust och tinnitus.
En diagnos som är svår att acceptera, en sjukdom smärtsam att hantera och ett handikapp jag måste lära mig att leva med.
Den här bloggen handlar om min vardag och mitt liv med Mr Ménières, Herr Kräk och Prins Tinnitus.

torsdag 10 maj 2018

Över ytan

Har haft en ganska skön och lugn dag. Mest varit ute i trädgården. Fixat och grejat med blommor. Försökt rensa och städa i garaget. Många pauser blir det. Orkar hålla igång en stund sen går liksom luften ur mig totalt. Allt går verkligen i slowmotion. Kan bli stressad över hur sakta jag måste göra allt. 

Jag har ganska ont till och från. Sovit dåligt i natt. Som alla nätter nu förtiden.  Är trött. Har liksom ingen energi. Känner mig orkeslös, brylös och tröstlös. 

 Jag är inte under ytan men är precis över. Åker under ibland och då får jag ingen luft. Såg nån tävling på Robinson när dom skulle ligga med huvudet precis över vattenytan. Dom låg under en ställning med kroppen och hade i princip bara ögon , näsa och mun över ytan.   Ibland kom det små vågor och då kom vattnet över ansiktet. Då gällde det att hålla andan, att inte få panik. Så försvann vattnet igen och då kunde dom andas. Sen kom det över ansiktet igen. 


Lite så är det för mig. Jag är precis på gränsen över vattenytan. Ibland åker jag under, då kommer paniken och ångesten. Men jag tar mig alltid upp igen. Precis över ytan. Men jag kan aldrig känna mig lugn. Vet aldrig när vågen (ångesten)ska skölja över mig igen ...

Åt en god middag ute på inglasade altanen ikväll. Så otroligt rogivande att sitta där. 


Äh, jag har inget kul att skriva om. Jag går och lägger mig. 

Imorgon väntar trevligheter. Äntligen lite roligt och jag vet också att det kommer bli väldigt gott. 





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar