Jag har fått diagnosen Ménières.

Det är en sjukdom som har tagit över mitt liv.
Yrsel, kräkningar, dålig balans, ostadig, dropattacks, hörselförlust och tinnitus.
En diagnos som är svår att acceptera, en sjukdom smärtsam att hantera och ett handikapp jag måste lära mig att leva med.
Den här bloggen handlar om min vardag och mitt liv med Mr Ménières, Herr Kräk och Prins Tinnitus.

torsdag 31 maj 2018

Examen

Idag har min fina lillasyster tagit examen. 


Så stolt över henne. Den mest bildade i familjen ❤️

Var på cermoni i Kalmarsalen. Sen åt jag lunch med en annan lillasyster på Bryggan. Vi satt i solen och gottade oss. 

Hem och vilade en stund sen vidare för en liten examenstillställning för Paulina hemma hos mamma och pappa. Hon bor trångt så enklare att ha det där hemma och då passade vi oxå på att fira mamma som har fyllt år och morsdag i efterskott. 

Jag hade gjort en tavla åt mamma. Hade sett tips på nåt likande på en pysselsida. Jag tog en gren och limmade på ett papper. Sen gjorde jag fåglar av stenar. Varje sten/fågel symboliserar oss, hennes fem döttrar. 



Nu ikväll har jag tittat på Emma som gjort tricks på studsmattan   Vattnat lite blommor och plockat i trädgården.  Jag har städat och fixat i källaren eftersom vi får en nattgäst från Skåne hit över helgen. 

Jag är så rysligt trött. Går verkligen inte beskriva känslan. Är liksom trött i hela kroppen. Helt avslappnad. Som att hela jag sover, fast att jag är vaken. Lite som att vara i en dröm. Jag hade svårt att somna igår men tror jag har sovit ganska bra hela natten. 

Nu ligger jag nerbäddad och ska sova. Ikväll låter det som att jag har en industrifabrik i örat. Ett sågverk eller nåt. Tydligen så jobbar dom dygnet runt på det stället. Typiskt. Prins T verkar ha tagit nattpasset. Trots att han redan jobbat hela kvällen. Vore skönt om han tog nån dag ledigt nån gång. 

Tänkte att när jag är så här trött och liksom avslappnad så borde jag väl liksom inte ens orka bry mig om tinnitusen. Ja, man kunde ju iaf önska det men näpp...jag hör den. Väldigt tydligt. Det låter så högt och intensivt att jag ibland tror att det låter utanför örat. Så att andra t o m kan höra. 

Men jag känner mig härligt avslappnad nu ikväll och tror  faktiskt jag kan somna ändå. 

Andra dagen jag tagit medicinen då. Någon timme efter att jag har tagit den blir det en superkonstig känsla i huvudet. Under huden där dom opererat typ. Det känns som att det rör sig. Som att nerverna flyttar på sig. En pirrande känsla. Det nästan kliar under huden.  Skumt.  

Imorgon ska jag hjälpa Micke med en jobbgrej sen blir det städning och trädgårdshäng. Helg igen. Och det fina vädret håller i sig. Underbart. 


Ibland önskar jag att jag vore lite mer som Emma. Så hoppfull. Så levnadsglad. Så fri ❤️



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar